I am just awesome

När jag och E låg och myste framför TVn igår fick jag en fråga som tog mig med storm (?), jag hade verkligen inget svar. Som att bli påkommen med fingrarna i syltburken för att att använda ett gammaldags citat.

Vad har du för framtidsplaner, vad vill du göra med livet?

Varför kändes det som att bli väckt på en motorväg, för att sekunden senare vända sig om och se ett par feta helljus från en lastbil komma körande rakt emot mig och i nästa sekund bli brutal överkörd.

Jag tror jag tycker framtidsplaner är lite överskattat, lev i nuet, ta det som det kommer. Det är mera likt min stil om man ser tillbaka på de få år jag inte varit tvingad att plugga, lite impulsiv, fast även den har ju börjat avta. Vad kommer då, tristess?